På tåget på väg till skolan var det fullt överallt och jag och Jenny fick stå. Kände mig lite varm och konstig efter ett tag, men tänkte att det bara var för att jag hade skyndat mig till tåget. En bit efter Kungsbacka kände jag de elaka svimmningssyptomen komma krypande! Snurrig, kallsvettig och matt. Åh nej! Satte mig ner på golvet ett tag och kände mig lite bättre. Sen var vi framme i gbg och när vi gick på perrongen kom det små svarta prickar framför mina ögon. Lyckades hålla mig stående ända in till pressbyrån, men där började ljudet flyta ihop så jag gick ut och satte mig som en pundare på marken istället. Enligt mina tidigare svimmninserfarenheter så är det väldigt nära när ljudet blir ett surr... Tur för mig att jag har en snäll pendlarkompis som fick köpa mig en läsk som jag bälgade i mig!



Efter sockerchocken kände jag mig bättre, så vi tog spårvagnen till skolan och åt lite lunch. De fyra timmarna gick sen förvånansvärt snabbt och var riktigt roliga.

Nu är jag hungrig och ska fixa kvällsmat.