Förra lördagen fick jag veta att en bekant hade tagit livet av sig. Personligen så kände jag inte honom särskilt väl, utan hade nog bara träffat honom nån gång. Däremot känner jag personer som jag vet står honom nära, och det är där mina sympatier ligger.

Igår fick jag reda på att en annan bekant har tagit livet av sig. Jag trodde inte att jag skulle ta det så hårt, men när det sjönk in så blev jag hur ledsen som helst. Han var en person som gick i min parallell-klass under hela högstadiet och som man såg varje dag. Vi gick i samma konfirmationsgrupp. Vi har många gemensamma bekanta och jag har träffat och pratat med honom många gånger. Det gör mig verkligen ledsen att han inte finns mer!

Alla mår dåligt ibland, men jag kan inte ens föreställa mig hur dåligt man mår om man inte ser någon annan utväg än döden. Det gör mig så ledsen att två personer inte finns längre för att de valde att avsluta sina liv och jag hoppas att de har de bättre på andra sidan.

Mina tankar är hos deras familjer och vänner. Om jag blir så ledsen, hur ledsna blir då inte de som verkligen stod dem nära?