Jag är så glad att jag är optimist. Det har liksom aldrig fallit mig in att fokusera på det negativa när man istället kan fokusera på det positiva!

Den här veckan har varit skittråkig. Jag har varit hemma varje dag och pluggat, kollat jobb och umgåtts med mig själv. Varje gång jag hittar ett intressant jobb tänker jag - "nu jävlar!", skickar in min ansökan och väntar på att telefonen ska ringa. Men det gör den ju aldrig!

Trots att jag är både student, jobbar extra och söker jobb är det nog arbetssökande som jag är mest av allt. Och jag är less på det. Ska det vara så svårt att få ett jobb? Än så länge är jag väl kanske lite snäv i mitt sökande och försöker hitta jobb som har med min utbildning att göra (känns lite dumt att bara kast bort 170 000 i studielån!) men jag vet inte när jag ger upp och söker vad som helst. Inte riktigt än.

Hur jobbigt jag än tycker det är att vara mittemellan så läser jag ju faktiskt roliga kurser som jag hoppas kan hjälpa mig att få ett jobb. Och jag har ju faktiskt ett jobb, om än bara ett extrajobb, som jag trivs med. Förutom det har jag en bra lägenhet att bo i, världens bästa pojkvän, en ekonomi som med lite vilja går runt, världens bästa familj och vänner.

Och efter att ha tänkt igenom det sista så inser jag att det faktiskt inte är så synd om mig, så nu ska jag sluta tycka det. Jag ska söka ett jobb som jag hittade nu - för snart vänder det!



"Det är bättre att vara förberedd på en möjlighet och inte få den, än att få en möjlighet och inte vara förberedd".